Nu var det ett tag sen man skrev igen, har tänkt på att göra det flera ggr som vanligt, men det är så mycket som händer hela tiden så det blir inte så mycket lugn och ro numera. Och då det väl blir det så prioriterar man andra saker ist.
Men nu så! :)
Allt går bra här hemma, med bebis och så. Klart det är lite annorlunda, man blir liksom mera fast. Men himla söt är han, och jag älskar min familj så otroligt mycket.
Just nu är jag görless på att bo litet o trångt, man får inte plats med saker och det är proppfullt i alla utrymmen. Varenda gång jag ska ta fram en ny hushållsrulle tex så måste jag packa ur allt i garderoben innan jag når att ta fram den. Lite drygt??!? Det tar liksom så lång tid bara för en sån grej.
Dessutom ligger det kläder överallt uppe för att jag inte har plats att lägga dom nånstans, och Sören har bara 2 lådor som han kan ha kläder i.
Ja, jag längtar till Skoglundsgården, även om jag trivs bra här annars och det är kanonbra hyresvärdar! :) Men jag blir faktiskt deprimerad av att ha så här trångt.
Imorse var jag så ledsen att jag köpte blommor åt mig själv på Ica, för att det tycker jag att jag är värd. Jag städar, lagar mat, plockar, tar hand om barnen hela dagarna... och imorse då jag kom ner...då var och är det jord fulla soffan... Så nu måste dammsugarn fram igen.
Egentligen skulle jag ut och gå med Stina idag, men då hade hon feber... så vad passar inte bättre då än att dammsuga? Suck. Men jag ska försöka skynda mig lite så jag hinner ta en promenad iaf innan Bo kommer hem. Sen ska jag baka tårta..bara för att :)
Vi hörs! Puss.
onsdag 23 april 2014
torsdag 3 april 2014
1 månad och 1 dag.
Idag är det prick 1 månad och 1 dag sedan våran lilla Sören kom till världen, och exakt lika längesedan som jag skrev i bloggen.
Sist jag skrev så hade vi precis lämnat Bo och Uno. Vi bestämde oss för att vi skulle åka, men först åkte vi o lämnade barnvagnen hos mina föräldrar plus lite annat som dom behövde till Bo (han var hos farmor och farfar först på dagen, sedan åkte han vidare till mina föräldrar för att sova över där). Vi hade inte så bråttom, var lite osäker på om vi skulle vänta längre innan vi åkte in eftersom jag hade så oregelbundna värkar... men vi tänkte att vi tar det lugnt och stannar i Bollnäs på Drive in på Max o käkar, sedan åker vi så får vi väl se vad dom säger. Vi var inställda på att dom skulle låta oss åka hem.
Väl framme i Hudik så fick vi komma in i kontrollrummet, jag hade fortfarande oregelbundna värkar och hade inte så himla ont egentligen, vilket även personalen verkade tycka, för hon tvivlade och frågade om jag verkligen hade förlossningsverkar, eller om det var förvärkar/sammandragningar? Men jag var absolut säker och sa att det var förlossningsvärkar.
Hon såg fortfarande tveksam ut, men sa att hon skulle sätta en CTG kurva, sedan frågade hon om det var okej ifall hon fick kika hur öppen jag var.. Javisst! tänkte jag och väntade på att få höra du är öppen 2 cm, du får åka hem igen. Men livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen 7 cm!
Jag blev faktiskt riktigt chockad, för jag hade ju haft så oregelbundna verkar, dessutom så hade jag ju inte så farligt ont som jag hade med Bo. Det som var roligt var att se hennes min, för hon blev nog också lika chockad som mig ;) Så, det var bara att trava in till förlossningsrummet, och jag blev inskriven kl 14.35.
Där fick jag byta om och sedan la jag mig i sängen. Hon frågade lite om jag önskade något särskilt med förlossningen, men jag var gärna öppen för förslag och ville ta det som det kommer.
Efter ett tag så instruerade hon mig med med lustgasen, och jag fick prova hur man skulle andas i den. Så väl förberedd med lustgasen fick jag lite kraftigare värkar. Hon undrade om jag kanske ville hoppa lite på en gummiboll, vilket jag funderat på att göra tidigare..så det var en toppenide! Men först ville hon att jag skulle kissa för att det var många timmar sedan sist jag gjort det, och det kan stoppa upp bebisen från att komma längre ned. Sagt och gjort, jag fick sitta på ett bäcken på en stol, och det gick hur bra som helst. Hon var väldigt mysig den barnmorskan, och var väldigt hjälpsam, hon frågade om jag ville sätta upp håret tex. Jag kände mig så trygg med henne på något sätt.
Efter att jag kissat så gick hon för att hämta hummibollen, men då fick jag värsta värken! Så jag skyndade att hoppa upp i sängen igen samtidigt som jag drog in lustgas. Barnmorskan kom precis in mitt i värken, så hon kollade på klockan och sa att det nu var 1 timme sedan hon kollade hur öppen jag var... och dom brukar kolla varje timme.. så hon kollade igen, och då var jag helt öppen.
Vattnet hade fortfarande inte gått, och hon tyckte jag hade en så tjock hinna, så hon ville inte ta hål på den, utan vattnet fick gå samtidigt som bebisen kom ut.
Jag fick tätare o tätare och kraftigare värkar, tillslut kände man igen krystningsvärkarna, det var som att kroppen ville skjuta ut bebisen, och barnmorskan var helt lugn, du får börja krysta när du vill nu.
Det jag tyckte var konstigt var att det bara var hon där, det var en väldigt läskig känsla, skulle hon förlösa mig själv??!
Men sedan så jag var redo att börja krysta så skyndade hon till dörren och ropade på en till barnmorska. Hon stack in skallen genom dörren och undrade om det var dags att börja förbereda, men då sa barnmorskan som stod vid mina fötter, nä..den är här nu. Och då blev det en väldig fart på den andra barnmorskan.
En krystvärk kom och jag tog i, vattnet gick och huvudet kom ut, och jag minns hur skönt det var. Jag till och med kommenterade hur skönt det var att huvudet var ute, för det svider rejält måste jag säga. Lustgasen var en fin kompis, men jag använde den inte tokmycket, utan jag var med hela tiden och det svartnade aldrig som det gjorde vid Bosses födsel.
När andra krystvärken kom så sa barnmorskan som varit vid min sida hela tiden att jag skulle lägga bort lustgasen, sagt och gjort, Marcus stod där med en förvånad blick och jag kunde nästan höra vad han tänkte (är hon galen eller, ska hon lägga bort lustgasen mitt i en värk!). Men jag lydde :)
Sedan sa hon åt mig att ta tag i huvudet och sedan dra samtidigt som jag krystade.. o plupp så var bebisen ute! Jag la honom på magen direkt, men däremot hann ingen se vad det var för kön, så vi lyfte på honom lite, och det var en pojk! En liten Sören :)
Jag är hur nöjd med min förlossning som helst, och barnmorskorna sa att det där fixade du själv. Haha, jag egentligen. En väldig upplevelse var det måste jag säga :) Det var en annorlunda förlossning, den gick snabbt. Vattnet gick, och sören kom ut på 2 krystvärkar inom loppet på 1 minut, han föddes 15.50.
En sak som jag fortfarande tänker på ibland är, tänk om vi inte åkt in. Då hade vi aldrig hunnit..Vi hann bara vara inne 1 timme och 15 minuter.
Sist jag skrev så hade vi precis lämnat Bo och Uno. Vi bestämde oss för att vi skulle åka, men först åkte vi o lämnade barnvagnen hos mina föräldrar plus lite annat som dom behövde till Bo (han var hos farmor och farfar först på dagen, sedan åkte han vidare till mina föräldrar för att sova över där). Vi hade inte så bråttom, var lite osäker på om vi skulle vänta längre innan vi åkte in eftersom jag hade så oregelbundna värkar... men vi tänkte att vi tar det lugnt och stannar i Bollnäs på Drive in på Max o käkar, sedan åker vi så får vi väl se vad dom säger. Vi var inställda på att dom skulle låta oss åka hem.
Väl framme i Hudik så fick vi komma in i kontrollrummet, jag hade fortfarande oregelbundna värkar och hade inte så himla ont egentligen, vilket även personalen verkade tycka, för hon tvivlade och frågade om jag verkligen hade förlossningsverkar, eller om det var förvärkar/sammandragningar? Men jag var absolut säker och sa att det var förlossningsvärkar.
Hon såg fortfarande tveksam ut, men sa att hon skulle sätta en CTG kurva, sedan frågade hon om det var okej ifall hon fick kika hur öppen jag var.. Javisst! tänkte jag och väntade på att få höra du är öppen 2 cm, du får åka hem igen. Men livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen 7 cm!
Jag blev faktiskt riktigt chockad, för jag hade ju haft så oregelbundna verkar, dessutom så hade jag ju inte så farligt ont som jag hade med Bo. Det som var roligt var att se hennes min, för hon blev nog också lika chockad som mig ;) Så, det var bara att trava in till förlossningsrummet, och jag blev inskriven kl 14.35.
Där fick jag byta om och sedan la jag mig i sängen. Hon frågade lite om jag önskade något särskilt med förlossningen, men jag var gärna öppen för förslag och ville ta det som det kommer.
Efter ett tag så instruerade hon mig med med lustgasen, och jag fick prova hur man skulle andas i den. Så väl förberedd med lustgasen fick jag lite kraftigare värkar. Hon undrade om jag kanske ville hoppa lite på en gummiboll, vilket jag funderat på att göra tidigare..så det var en toppenide! Men först ville hon att jag skulle kissa för att det var många timmar sedan sist jag gjort det, och det kan stoppa upp bebisen från att komma längre ned. Sagt och gjort, jag fick sitta på ett bäcken på en stol, och det gick hur bra som helst. Hon var väldigt mysig den barnmorskan, och var väldigt hjälpsam, hon frågade om jag ville sätta upp håret tex. Jag kände mig så trygg med henne på något sätt.
Efter att jag kissat så gick hon för att hämta hummibollen, men då fick jag värsta värken! Så jag skyndade att hoppa upp i sängen igen samtidigt som jag drog in lustgas. Barnmorskan kom precis in mitt i värken, så hon kollade på klockan och sa att det nu var 1 timme sedan hon kollade hur öppen jag var... och dom brukar kolla varje timme.. så hon kollade igen, och då var jag helt öppen.
Vattnet hade fortfarande inte gått, och hon tyckte jag hade en så tjock hinna, så hon ville inte ta hål på den, utan vattnet fick gå samtidigt som bebisen kom ut.
Jag fick tätare o tätare och kraftigare värkar, tillslut kände man igen krystningsvärkarna, det var som att kroppen ville skjuta ut bebisen, och barnmorskan var helt lugn, du får börja krysta när du vill nu.
Det jag tyckte var konstigt var att det bara var hon där, det var en väldigt läskig känsla, skulle hon förlösa mig själv??!
Men sedan så jag var redo att börja krysta så skyndade hon till dörren och ropade på en till barnmorska. Hon stack in skallen genom dörren och undrade om det var dags att börja förbereda, men då sa barnmorskan som stod vid mina fötter, nä..den är här nu. Och då blev det en väldig fart på den andra barnmorskan.
En krystvärk kom och jag tog i, vattnet gick och huvudet kom ut, och jag minns hur skönt det var. Jag till och med kommenterade hur skönt det var att huvudet var ute, för det svider rejält måste jag säga. Lustgasen var en fin kompis, men jag använde den inte tokmycket, utan jag var med hela tiden och det svartnade aldrig som det gjorde vid Bosses födsel.
När andra krystvärken kom så sa barnmorskan som varit vid min sida hela tiden att jag skulle lägga bort lustgasen, sagt och gjort, Marcus stod där med en förvånad blick och jag kunde nästan höra vad han tänkte (är hon galen eller, ska hon lägga bort lustgasen mitt i en värk!). Men jag lydde :)
Sedan sa hon åt mig att ta tag i huvudet och sedan dra samtidigt som jag krystade.. o plupp så var bebisen ute! Jag la honom på magen direkt, men däremot hann ingen se vad det var för kön, så vi lyfte på honom lite, och det var en pojk! En liten Sören :)
Jag är hur nöjd med min förlossning som helst, och barnmorskorna sa att det där fixade du själv. Haha, jag egentligen. En väldig upplevelse var det måste jag säga :) Det var en annorlunda förlossning, den gick snabbt. Vattnet gick, och sören kom ut på 2 krystvärkar inom loppet på 1 minut, han föddes 15.50.
En sak som jag fortfarande tänker på ibland är, tänk om vi inte åkt in. Då hade vi aldrig hunnit..Vi hann bara vara inne 1 timme och 15 minuter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)